Nätra dalgång
Linet från Nätra det bästa i världen!
Nätraån vindlar och krumbuktar sig när vattnet i sakta mak letar sig genom jordbruksbygden på sin väg mot havet och Åfjärden i Köpmanholmen. I närmare tvåhundra år, från mitten av 1700-talet fram till 1964, var Nätraån en viktig transportled för timmrets väg ner till kustens träindustri.
Idag är träindustiepoken efter Nätraån ett minne blott. idag har vattnets kraft och rörelse som transport led förlorat sin betydelse. Timmerflottningen har ersatts av de vägburna timmerbilarna och ån vindlar sig åter fridfullt ner mot havet i Köpmanholmen till friluftsfolkets förtjusning.
Den i stora delar lugna och trivsamma åsträckan från Skorped ner till havet är en av Ångermanlands populäraste kanotleder. Att i sakta mak paddla utefter Nätraån ger fina möjligheter att upptäcka det rika djurlivet. Här trivs den skygga uttern och med lite tur kan man få en skymt av det när den är ute på sina fisketurer. Med jämna mellanrum finns rastplatser och raststugor iordningställda.
Brynge kulturområde
Det gamla bönhuset i Brynge är idag ett café som tillsammans med den gamla lärftmangeln på kulturområdet minner om linslöjdens stora epok i Ångermanland fram till 1800-talets mitt.
Under 1700- och 1800-talet var Norra Ångermanland och Nätra socken i synnerhet en förebild i hela landet inom linslöjden. Den stora linhanteringen i Nätra gav bygden välstånd och linet som odlades i Ångermanland ansågs vara bland det bästa i världen eftersom det kvalitetsmässigt ägde både styrka, finhet och längd.
För att stimulera produktionen av linneväv premierades de bästa linnevävarna med medaljer och silverkannor. 1751 utdelades en kunglig medalj till särskilt välförtjänta spinnerskor med texten: ”Till heder för den qvinna som fint och snällt kan spinna”.
Bäst i landet
Stödet till linnetillverkningen kom till på grund av att myndigheterna såg linets möjlighet att bli en stor exportvara. Linnet delades in i tio olika klasser beroende på tygets täthet och antalet trådar.
Den finaste medaljen som utdelats i Nätra är Illis Quorum av 8.e storleken som delades ut till bondhustrun Catharina Andersson från Östersel för sina linnevävnader av högsta klass.
Det sägs att det vid den här tiden fanns vävstolar i varje hus och 1827 såldes 170 000 alnar linneväv till ett värde av 100 000 riksdaler.
Sörkörarna
Det finaste linnet såldes av köpmännen i städerna men den stora tillgången på linne gav bönderna större utrymme för egen handel. Linhanteringens glansperiod i Ångermanland sammanföll med sörkörarnas handelsfärder söderut. Sörkörarna spelade en stor roll för bygdens välstånd eftersom de tog med sig den eftertraktade linnlärften och sålde den i södra Sverige.
Andra delar av landet såg vilken betydelse linnetillverkning fått ur handelssynpunkt och ansåg att Nätrabornas väverskor skulle skickas ut i resten av landet som läromästare. Men när linnetillverkningen i mitten av 1800-talet stod på sin topp kom det billiga industriproducerade engelska bomullstyget och konkurrerade ut det hantverksmässiga linneväven och produktionen föll i träda. Medaljer och utmärkelser haglade över Nätra och Norra Ångermanland. Ingen annanstans i landet var man så skicklig att producera fin linnelärft.
Träindustrin i Nätra
Trots att träindustriepoken efter Nätraån är över finns det gott om värdefulla industriminnen från olika epoker efter åsträckan. Här flottades timmer från landets inre delar ner till kusten för att bli tilll virke eller pappesmassa.
Grundaren till träindustriepoken i Nätra är bokhållaren Erik Bergvik, bonsonen från Lövvik i Nora, som kom och gifte sig med Johan Kristoffer Kramms dotter Philippina 1751.
1764 byggde han Bryngetrömmens finbladiga vattensåg vid Nätraån i Sidensjö och lade grunden till det som senare skulle komma att kallas Forss AB. Den finbladiga sågen finns kvar och är idag Sveriges äldsta bevarade. Sågen är tillsammans med lärftmangeln från 1700-talets mitt är idag ett välbesökt kulturområde.
Brynge kraftverk
Ett hundratal meter nedströms Brynge finbladiga såg finns Brynge gamla kraftverk. Det är en vacker tidsenlig industribyggnad i tegel från 1924 med höga spröjsade fönster som idag blivit museum.
Nu kom elektriciteten som tog vattnets kraft och förmedlade den genom metalltrådar på långa avstånd. En omvälvande tid som Albert Viksten så på kornet träffande beskriver i boken Timmerland. Ångkraften ersattes av elektriciteten. ”Folket rykte till, den elektriska gnistan gick som en stöt genom samtiden”.
Elektriciteten
Han berättar om den gamle maskinisten Forslund som tidigare skött ångmaskinen till sågverket vid Forss sågverk i Köpmanholmen. Nu skulle kraften komma från Brynge kraftverk en mil uppåt Nätraån.
”Den dag strömmen skulle släppas på och Forss sågverk skulle bli landets första elektrifierade exportsågverk rådde stor spänning bland arbetarna. Ännu var den nya kraften ganska okänd bland menige man. Den gamle maskinisten ville givetvis också framstå som fackman och kännare av det nya driftmedlet. En viss timma hade bestämts för kraftens påsläppning från kraftverket. Det gick betydligt över tiden, spänningen växte och ökade tvivlarnas antal bland arbetarna. Till slut tog tålamodet slut och ett par arbetare på sågen uppsökte maskinist Forslund:
- Varför släpp dom int på nu då, undrade de.
- Jissi, kärer, streten är nog påsläft, men I ska förstå dä ä en hel mil te kraftverke å dä tar sin ti inannan streten hinner fram, upplyste Forslund och tog dröjsmålet med stort lugn.”
Två år tog det att bygga Brynge kraftverk som hade en effekt av 2 500 kilowatt. Innan det 1993 ersattes det av ett nytt kraftverk strax nedströms var det då det äldsta i drift i Nätraån.